Varför jag gick till kistan.

Det här med kistan.

Och att se sitt barn ligga där.

Många tycker det är starkt.

Starkt att gå dit.

Och kanske.

Men det var min sista chans.

Att vara mamma på riktigt.

Att göra något för mitt barn

även om det är jobbigt för mig.

Helt osjälviskt.

Göra det bara för honom.

Jämt har jag funnits där.

Utvecklingssamtal.

Träningar.

Tävlingar.

Glada tider.

In good times.

And in bad.

Kanske var han inte där för att se.

Men jag vet nu.

Att jag var där

för min son.

Så långt det bara gick.

Tillägg: Den där nallen på bilden.

Den fick han med sig i kistan.

Den fanns kvar.

Även nu.

Han hade den i sin säng.

Och fick med sig den.

I sista vilan.

Publicerad av Familjen Aboutaouk-Larsson

Vår familj består av två vuxna, två barn och en änglavakt. Livet förändrades när min 13-årige son plötsligt dog och bloggen handlar nu om livet som fortsätter. Det innehåller vårt familjeliv, pysseltips och mängder av renoveringar :)

4 reaktioner till “Varför jag gick till kistan.

  1. Han vet att du finns där för honom även om ni inte är på samma plats längre. Tänker på dig 💜

    Gilla

  2. Det du gör är så klokt och ”rätt”! Du gör det för Hampus, men det hjälper även dig att bearbeta din förlust och sorg. ❤️

    Gilla

  3. Du har alltid funnits där för honom. Han har alltid kunnat känna din kärlek och omsorg. ❤️

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: