Nu, kommer du?

Jag sitter här.

Nu.

Är du med mig?

Tittar du på mig?

stryker min kind?

Säger du till mig

att det är okej?

Jag hör dig inte.

Jag ser ditt leende.

Framför mig.

Nu.

Men jag kan inte höra dig.

Kan du höra mig?

Jag gråter.

Nu.

Tröstar du mig?

Lägger du ditt huvud

mot min axel

och säger att det går bra?

Jag önskar tecken.

Jag får inga.

Kan du ändå vara där?

Kan du se mig?

Om jag blundar

hör jag ditt skratt.

Högt.

Tydligt.

Men jag öppnar ögonen.

Tyst.

Jag sitter här.

Nu.

Jag väntar.

Kommer du?

Foto: Alexandra Nilsson

Publicerad av Familjen Aboutaouk-Larsson

Vår familj består av två vuxna, två barn och en änglavakt. Livet förändrades när min 13-årige son plötsligt dog och bloggen handlar nu om livet som fortsätter. Det innehåller vårt familjeliv, pysseltips och mängder av renoveringar :)

En tanke på “Nu, kommer du?

  1. Åh jag känner så väl igen den känslan, att man längtar efter tecken. Man önskar, söker, känmer in, ber om det, ber om besök i drömmen, men man känner inget. Besvikelse. Sorg. Ensamhet.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: