Orkar inte älskas mer eller veterinärkoll.

Maryam har börjat få ont i magen. Inte på riktigt, men när man ber henne göra nånting. Typ när man frågar: -”Maryam, kan du hämta dina byxor?” så svarar hon: -”Nä, jag har ont i magen”. Ikväll när hon skulle sova så låg jag bredvid henne och sa att jag älskar henne. Varenda gång någonFortsätt läsa ”Orkar inte älskas mer eller veterinärkoll.”

Helgen som var – och den som kommer!

Wow. Helgen var verkligen fantastisk. Ihsan jobbade mestadels och det var ju synd. Men förutom det så var vi alla på bra humör. Vi gjorde mycket och solen lyste. Vi hann träffa potentiella valpköpare också. De bjöd hem oss på kaffe och glass för att få träffa vår tik. Det där var förra helgen. JagFortsätt läsa ”Helgen som var – och den som kommer!”

Att fira morsdag och aldrig kunna lägga pusslet.

Det värsta med att ha förlorat sitt barn är att man alltid har förlorat sitt barn. Pusslet går aldrig mer att lägga. Motivet går aldrig göra helt igen. Det går inte ta en annan pusselbit. Men hela tiden kommer det dagar som påminner en om att motivet borde vara det. Helt alltså. I går varFortsätt läsa ”Att fira morsdag och aldrig kunna lägga pusslet.”

Tidiga dräktighetstecken?

Vilken nervös väntan det här är! Vi var aldrig såhär med vår Nelli. Då tog vi som bara för givet att det skulle bli valpar. Båda gångerna. Denna gång är det som att vi går och tittar efter alla möjliga tecken. Läser. Tittar igen. Men mer går ju inte att göra. Nu är det baraFortsätt läsa ”Tidiga dräktighetstecken?”

Att leva med klumpen i halsen.

Ibland sätter jag mig för att läsa gamla blogginlägg. Jag vet inte om det är klokt eller inte. Men jag har inte vara skrivit för andra utan också för mig själv. Ibland blir jag förvånad för jag minns inte själv. Inga detaljer kring hur jag faktiskt mådde. Förutom att allt var kaos. Jag minns inteFortsätt läsa ”Att leva med klumpen i halsen.”

Borde jag veta vad jag ska säga?

Jag känner en stark press ibland. Precis när tunga saker händer. För andra. För vänner. För kollegor. För familj. Att veta vad jag ska säga. Eftersom jag varit där de är. Eller förmodligen på en än värre plats. Om man nu ska värdera sorg och tragedi. Troligen ska man inte det. Men ändå. Jag vetFortsätt läsa ”Borde jag veta vad jag ska säga?”

Parning är gjord!

Så kom då den väntade helgen då Troy skulle göra entré. Ihsan åkte till Norsjö för att hämta honom och hundarna blev kompisar direkt. Vi är alltid lite nervösa eftersom vår tik upplevs ha träffat så lite hundar i sina dagar och därför är väldigt osäker. Men allt gick bra! Däremot så var intresset förFortsätt läsa ”Parning är gjord!”

Hur vi ser på varandra.

Tiden går och allting består. Till och med det fruktansvärda vädret. En lång väntan på parning har äntligen kommit till ett slut. Vi är alltid lite nervösa. Tänk om de inte gillar varandra. Hundar kan ju ändå bestämma självaatt de helt enkelt inte är intresserade.Av varandra. Av att göra akten som behövs.Men det återstår attFortsätt läsa ”Hur vi ser på varandra.”

När slår sorgen till.

Nu har det verkligen varit mycket på jobbet ett tag! Den 14 maj går en digital festival av stapeln. En festival med B.baby, Jeano, Jelassi och Cherrie samt mängder av lokala förmågor. Det ska bli superkul, men har varit mycket att förbereda. Och är inte klart ännu! Men som vanligt när det blir för mycketFortsätt läsa ”När slår sorgen till.”