Att fira morsdag och aldrig kunna lägga pusslet.

Det värsta med att ha förlorat sitt barn är att man alltid har förlorat sitt barn. Pusslet går aldrig mer att lägga. Motivet går aldrig göra helt igen. Det går inte ta en annan pusselbit. Men hela tiden kommer det dagar som påminner en om att motivet borde vara det. Helt alltså. I går varFortsätt läsa ”Att fira morsdag och aldrig kunna lägga pusslet.”

Att leva med klumpen i halsen.

Ibland sätter jag mig för att läsa gamla blogginlägg. Jag vet inte om det är klokt eller inte. Men jag har inte vara skrivit för andra utan också för mig själv. Ibland blir jag förvånad för jag minns inte själv. Inga detaljer kring hur jag faktiskt mådde. Förutom att allt var kaos. Jag minns inteFortsätt läsa ”Att leva med klumpen i halsen.”

Borde jag veta vad jag ska säga?

Jag känner en stark press ibland. Precis när tunga saker händer. För andra. För vänner. För kollegor. För familj. Att veta vad jag ska säga. Eftersom jag varit där de är. Eller förmodligen på en än värre plats. Om man nu ska värdera sorg och tragedi. Troligen ska man inte det. Men ändå. Jag vetFortsätt läsa ”Borde jag veta vad jag ska säga?”

När slår sorgen till.

Nu har det verkligen varit mycket på jobbet ett tag! Den 14 maj går en digital festival av stapeln. En festival med B.baby, Jeano, Jelassi och Cherrie samt mängder av lokala förmågor. Det ska bli superkul, men har varit mycket att förbereda. Och är inte klart ännu! Men som vanligt när det blir för mycketFortsätt läsa ”När slår sorgen till.”

Rädslan är inte duktig på att lyssna.

Nu sitter tapeterna uppe på flickornas sovrumsvägg. Genom det där fönstret syntes förut en stor tv. Och ditt Xbox One. Därinne levde du. Där innanför dog du. Jag undrar ju såklart ofta hur livet hade sett ut nu. Om du hade levt så hade vi skyndsamt fått prioritera källaren där ditt sovrum skulle bli. DetFortsätt läsa ”Rädslan är inte duktig på att lyssna.”

Så jag låter mig falla.

Det var längesen jag skrev här. Det känns ju märkligt eftersom jag trodde det skulle gå åt andra hållet. Att jag skrev mer. Kanske har jag inte behövt det på samma sätt. När ekorrhjulet åter började snurra snabbt. Årsdag nummer 3. Det är vad den här dagen betyder. För den här dagen känns inte längreFortsätt läsa ”Så jag låter mig falla.”

Grattis till examen!

På alla dina skolavslutningar har jag varit. Till och med de som föräldrar inte fick vara på. De där julavslutningarna. Sista gången var du konferencier och skötte dig makalöst. Du fascinerade alltid mig, men allra mest på slutet. Din enorma trygghet i dig själv. Modig. Självsäker. Jag-stark. Jag undrar vad du hade gjort av det.Fortsätt läsa ”Grattis till examen!”

Hur många är vi i vår familj?

Det märks också på Amira att det varit en skakig tid. På förskolan hade de noterat att hon haft mycket närmre till gråten än tidigare. Hon har till exempel varit svårare att lämna på morgnarna. Det är också väldigt mycket prat om Hampus. Än det ena och än det andra. Vem är jag (hon alltså)Fortsätt läsa ”Hur många är vi i vår familj?”

Grattis till mig på vår dag! ❤️

”Går in i den djupaste av sorg. Jag fyller år idag, men resten av mitt liv kommer den 2 februari bara vara dagen min son dog. Du var som ett mirakel direkt du kom. Så omtänksam och klok pojke har nog aldrig skådats. Till ditt dop skrev jag om en sång. En hyllning till dig.Fortsätt läsa ”Grattis till mig på vår dag! ❤️”