En tid av vackra hus, men brustna hem.

Vår tids paradox är att vi har högre byggnader, men lägre tålamod. Bredare motorvägar, men smalare synvinklar. Vi slösar mycket, men har kvar lite. Vi köper mer, men njuter mindre av det.

Vi har större hus, men mindre familjer. Mer bekvämligheter, men mindre tid. Vi har större klasskillnader, men mindre sunt förnuft. Mer kunskap, men mindre omdöme. Fler experter, men mer problem. Mer medicin, men mindre välmående.

Vi har flerdubblat våra ägodelar, men reducerat vår uppfattning om värde. Vi pratar för mycket, älskar för sällan och hatar för ofta. Vi har lärt oss att klara dagen, men inte att klara ett helt liv. Vi har lagt år till livet och inte liv till åren.

Vi har varit hela vägen till månen och tillbaka, men har problem att korsa gatan för att möta den nya grannen för att inte tala om hur svårt det är att möta grannen från de andra landet.

Vi har besegrat yttre rymden, men inte den inre rymden. Vi har städat upp i luften, men förorenat våra själar. Vi har lyckats bryta ner atomen i
mindre bitar, men inte våra egna fördomar.

Vi har höga inkomster, men lägre moral. Vi har fått ett överskott av kvantitet, men ett underskott av kvalitet.

Vi lever i en tid av dubbla inkomster, men med fler skilsmässor i en tid av vackra hus, men brustna hem. Det är en tid då det finns mycket i skyltfönstret, och ingenting på lagret.

Okänt ursprung.

Drömmen om nya valpar!

Under några veckor har planering pågått för att kunna para vår silverlabrador, som ett första steg mot en ny valpkull. Det är en tanke som vuxit fram efter de två valpkullar som vi haft. Och iom att vi bestämde oss att återigen bli med hund.

Valpuppfödning har varit väldigt jobbigt (just när den mest intensiva perioden är), men det är ju ändå så mysigt och fantastiskt att se de små utvecklas. Ge de den bästa starten för att sen kunna ge valparna till familjer ute i Sverige. Och se hur de växer upp!

Med vår silverlabrador kan vi starta med en riktigt omtyckt ras, men med dess unika päls. Det vi lägger till är att pappan blir en multigeneration labradoodle, med allergivänlig och fällfri päls. Vi tror att kombinationen kommer att bli riktigt spännande!

Letandet efter den perfekta hanen pågår just nu. Det är redan nu några som har hört av sig om våra framtida valpar och det känns väldigt kul.

Följ vår Instagram för mer vardagsliv. Här på sidan går det också att få mer information här.

Rädslan är inte duktig på att lyssna.

Nu sitter tapeterna uppe på flickornas sovrumsvägg. Genom det där fönstret syntes förut en stor tv. Och ditt Xbox One. Därinne levde du. Där innanför dog du.

Jag undrar ju såklart ofta hur livet hade sett ut nu. Om du hade levt så hade vi skyndsamt fått prioritera källaren där ditt sovrum skulle bli. Det stora rummet. Och kanske hade flickorna fått det där rummet ändå? Så stolta de hade varit över att få brorsans sovrum.

Ibland tänker jag tanken att det där rummet skrämmer mig. Om flickorna är därinne, kommer vi höra ifall det händer dem nåt? Kommer vi kunna rädda dem sådär som vi misslyckades göra med dig? Jag känner alltid paniken växa vid tanken. Och andningen blir snabb. Ansträngd.

Sen kommer logikens röst. Att det inte kommer hända igen. Att förlora två barn, det är sånt som inte händer. Fast rädslan säger att det faktiskt händer. Att det kanske inte bara händer andra. Men rädslan är inte alltid så duktig på att lyssna.

Att shoppa drömmar.

Ibland har jag lätt att förstå de som fastnar i ett missbruk av shopping. Dock är jag alldeles för snål/ekonomisk för att nånsin göra det själv. Det är ändå något fantastiskt med att sitta och drömma sig bort bland all inredning som finns att ta del av. Nu senast har jag hittat en sida som heter Peaceofhome, så nu har jag ett nytt ställe att grotta ner mig i.

Igår blev ju golvläggningen klar. Av klinkers, som ni vet. Det som är kvar är såklart att lägga fogen. Om jag inte minns helt fel så var det dags för det på måndag. Så nu har ju tankarna såklart börjat gå till att vara klar där också. Och att få upp färgen på väggarna även där. I hallen, till det här lite mörka trä-liknande golvet, så har vi valt en ljusgrå färg.

Ihsan jobbar hela den här helgen (jo, nästan 2 hela dygn mellan fredag kväll och måndagmorgon) så förmodligen kan vi inte inte göra nånting den här helgen. Även om det spritter i kroppen att få upp tapeten i flickornas sovrum.

Och då tänker jag att vi är klara, men det är ju långtifrån sant. Vi har ju inte ett golv där! Och inte heller har vi köpt nåt. Så mindre drömmar, mer shoppa golv. Har ni nyligen köpt golv? Vi tycker det är supersvårt att hitta något som vi båda fastnar för.

Det börjar illa, men slutar fantastiskt.

Tidigare i veckan så jag en bild på Instagram som verkligen fastnade hos mig. Den var uppdelade i fyra delar och handlade om barnuppfostran. Såklart. Det är ofta de som riktigt fastnar hos mig.

I första delen kunde man se en liten flicka som tog en hammare och hennes pappa lät henne. Någon bredvid sa: ”Det där kommer sluta illa”. Så långt inget konstigt, men det var pappans svar som tog tag i mig. Han sa: ”Nä, jag tror det kommer att börja illa. Men det kommer att sluta fantastiskt.” Och den sista meningen hade de illustrerat med att flickan vuxit upp och blivit snickare.

Och visst, hold your horses! 😉 Det där kan man problematisera hur mycket som helst. Ojbara så mycket som kan hända om man låter dem husera fritt. Men det jag vill komma fram till är att man inte ska vara så rädd för att låta dem försöka.

Pappa i huset är fantastisk på det där. Att låta barnen delta i det allra mesta. Jag är så tacksam för det. Saker som jag inte ens tänker att de KAN delta i lyckas han anpassa så att det är på exakt rätt nivå för dem. Och dessutom lyckas han få dem att tycka det allra mesta är kul. Våra barn är barnen som självmant plockar fram alla dammvippor, dammsugare osv och stänger ute mig från rummet 🙂

Väggfärgerna, både till sovrummet och till groventrén, har vi faktiskt också köpt på Rusta. Vi tycker de har jättefina färger och har använt dem förut. Så varför inte? Priset är awesome! Så awesome att man faktiskt kan måla om när man vill. Hur många gånger som helst till och med!

Kom ihåg att ni kan följa oss på Instagram om ni vill hänga med på vårt renoveringsprojekt! Ni hittar länk dit här bredvid.

Det blir ju också till att köpa en hel del nya saker till barnrummet, men det blir en senare fråga för oss 🙂

Mitt smärtsamma har blivit någons ljus.

Jag vet inte om det är för att jag inte skrivit här, som jag inte märkt att människor faktiskt läser min blogg. Men nu när jag börjat gå in igen, märker jag att mailen igen kommer. Mailen med historier från er som varit med om samma. Mailen från er som varit med om liknande. Mailen fyllda med sorg. Mailen fyllda med tacksamhet.

Jag är också tacksam. Att få ta del av era historier är något så innerligt hedrande. Tacksam är jag såklart också för att ni tar er kraft att dela med er till mig. Och jag inser att min blogg betyder mycket för många människor.

Min blogg har blivit ord att hålla i handen. Precis sådär som jag ville från början. Den har också blivit en väg framåt. Inte för att jag sitter på facit, såklart. Men jag tror ändå att jag är en förebild, för att jag ofta kommit mycket längre än de som läser. De hittar sig själv och sina känslor i min process och kan sen hitta någon slags ledande ljus.

Jag tycker det är en sån vacker tanke. Att mitt smärtsammaste smärtsamma, har blivit någon annans ljus i mörkret.

Helgens projekt!

Vi har nu kommit till den fas som är allra roligast. Att se hur rummet verkligen förvandlas när det får färg eller tapet. Sambon är precis just nu iväg för att köpa färg och material så vi kan börja under helgen. Nu är dags!

Men då kommer ju alltid det som är allra svårast. Att välja färg! Vi hade nånstans bestämt oss för grå-isch. Lite ljusare för att vi har en hel korridor kopplad till nya groventren som vi tidigare målat i en fantastisk färg. Tyvärr har vi känt att den är alldeles för mörk pga dåligt ljusinsläpp.

Det här är alla färgerna som jag fick välja bland. Vilken hade du tagit?

Han som hjälper till med spacklingen kommer också i helgen för att färdigställa det sista och sen är det bara börja. Jag längtar verkligen!

Det dåliga med renoveringar är allt kaos som bildas. Inte bara där man bygger utan det känns som att det spiller över. Förvaring försvinner tex och så blir det som en negativ spiral. Kan ni känna igen det? I denna renovering har vi byggt en tillfällig tunn vägg för att förhindra spring, men ytan före väggen är lite gömd bakom ett hörn och dit vill man inte ens titta. Haha!

Vårt ny-gamla hus! Alla dörrar är från Hemfint. Klicka på bilden så kommer ni dit. 🙂

Ni kommer få höra mer om vår renoveringsresa eftersom jag förra året skrev så lite och det utomhus hände allra mest.

Ha en bra dag!

Och angående det där livet som fortsätter…

… så är det fortsatt fyllt till bredden av renovering. Om ni vill hänga med i det så finns vi på Instagram, villaaboutaouk. Just nu håller vi på med att skapa en lite större hall, eller groventré, eftersom våra tidigare är pyttesmå. Ju mer barnen växer desto mer vill man ju ha plats att röra sig, sitta när man ska klä på sig osv. Jag tror att de kan vara ca 6 och 10 kvm kanske. De vi har i dagsläget alltså.

Nu har vi hunnit så långt i processen att det är dags för golvläggning. Eller klinker-läggning kanske man säger. Och för bara ett tag sedan, ca en månad, så beställde vi ett klinker från Hill Ceramic. Det ser exakt ut som trä, utan att vara det. Vi älskar det båda två!

Klinker Meranti Brun 24x95 cm KLST5992

Golvet vi valde heter Meranti. Klicka på bilden 🙂

Vi är oerhört nöjda med dessa klinkers, trots att det ännu inte är på plats. Och som jag skrev, vill man följa med på vår renoveringsresa. Efter 3,5 år i ett riktigt fixerupper-hus så har det hunnit bli en hel del renoveringar. Och det är inte klart ännu. Samtidigt som groventrén så fixar vi till ett av sovrummen tillsammans med en walk-in closet/förråd. Och efter det har vi i princip bara hela källaren kvar 😉

Detta inlägg är en annons för Hill Ceramic och innehåller annonslänkar. Just nu får du 5 procent extra rabatt på redan låga kampanjpriser med koden ARFREE5%. Fraktkostnaden är alltid 395kr.

Så jag låter mig falla.

Det var längesen jag skrev här.

Det känns ju märkligt eftersom jag trodde det skulle gå åt andra hållet.

Att jag skrev mer.

Kanske har jag inte behövt det på samma sätt.

När ekorrhjulet åter började snurra snabbt.

Årsdag nummer 3.

Det är vad den här dagen betyder.

För den här dagen känns inte längre som min.

Trots att det är min födelsedag.

Det här är en sån konstig dag.

Jag hittade styrka i att alla viktiga skulle minnas hans dödsdag

eftersom vi alltid skulle fira min födelsedag.

Och jag skulle slippa vara ensam.

Men i år är det ju inte så.

Pga Corona.

Jag har min sambo.

Och mina andra barn.

Men det känns ändå ensamt.

För exakt tre år sedan hade vi ganska nyss kommit hem från IVA.

Vi hade för evigt lämnat min son där.

Jag kan längta tillbaka till den natten.

Krampaktigt.

Desperat.

Konstigt, va?

Det var sista gången han levde hos mig.

Som jag fick stryka honom.

Sjunga för att trösta honom.

Hålla hans hand.

Känna över hela hans kropp.

För att minnas.

På många sätt är de andra barnen så lik dig.

Amira i sitt utseende.

Nästan på pricken.

Och Maryam i sin personlighet.

Hur ni båda vägrade låta någon lyssna bara med ett halvt öra.

Och hellre upprepar saker flera gånger.

För varje årsdag blir mitt svarta hål lite djupare.

Jag blir lite tommare.

Sorgen blir lite mörkare.

Mycket mer intensiv.

Men ändå under en kortare period än tidigare.

Men jag vet att jag kommer att ta mig upp igen.

Så jag låter mig falla..

Vill du ha min sorg?

Do you want my grief,
Please for a moment,
Take it please,
Hold it next to your heart,
Feel it burn and tear you apart,
Please I beg of you,
Ease my mind,
Give me sleep for just one night,
Get the flashbacks, the heartstopping pangs,
The helplessness from losing my way,
Can you feel my grief,
Hold it close,
It will bring you to your knees,
Your soul will yell, it will scream
Can you hear it below while it takes your peace
Your body aches, your mind stands still
You live in the past, where things were real
Help me friend,
I ask of you
Take this grief for a day or two
Just long enough so I can clear my head
So I can pretend my child is not dead

Written by: Charla Norman