Som en vacker farkost.

Tänk dig att du står vid

havsstranden en sommarkväll och

ser en vacker farkost som förbereds för avfärd.

Seglen hissas.

När kvällsbrisen kommer fylls seglen och

båten glider ut på det öppna havet.

Du följer den med blicken

när den far mot solnedgången.

Den blir mindre och mindre,

för att till slut försvinna som en prick vid horisonten.

Då hör du någon vid din sida säga:

”Nu har han lämnat oss”.

Lämnat oss för vad?

Detta att han blivit allt mindre och

till slut försvunnit är ju bara som du ser det.

I själva verket är han lika stor och vacker

som när han låg vid stranden.

Just när du hör rösten som säger

att han lämnat oss,

finns det kanske någon på en annan strand

som ser honom dyka upp vid horisonten,

någon som väntar

på att ta emot just honom

när han når sin nya hamn.

Författare okänd.

Första ögonblicket.

När Hampus kom till världen var inget lätt.

Graviditeten var det däremot.

En rosenskimrande tid

Fylld med drömmar om allt som skulle bli.

Förlossningen tog lång tid.

Personalen stressade på och tjatade om bedövning.

Jag var så omtöcknad när han kom ut att jag inte minns det.

Minns första tiden.

Hur ont jag hade när de glömt tamponaden i mig.

Första tiden var tumult.

Och det va svårt att knyta an. I all smärta.

Snabbt växte du på mig, Hampus.

Såklart.

Så innerlig blev kärleken.

Den kärleken som blev du och jag.

Dåligt samvete…

Jag vet inte.

Kommer jag skriva här?

Borde jag?

Min son är död.

En ängel.

De sa att det dåliga samvetet skulle komma.

Insåg inte hur hårt.

Det finns där.

Och stryper mina andetag.

Liksom hindrar mig från att fortsätta ta in luft.

Dåligt samvete för sånt som missats.

Dåligt samvete för att jag inte fanns där i tid.

Dåligt samvete om jag skrattar.

Dåligt samvete om jag lever.

Som mamma, jag har brustit.

Med att skydda min son från det onda.

Min son är död…

Pillret här hemma!

Ännu en härlig dag då jag fått möjlighet att göra massor! Jag va sjukt trött idag, den minsta har börjat sova så himla dåligt. Antar att det är för att det händer massor just nu, utvecklingsmässigt alltså, men direkt är vi inne i den onda liggamma-spiralen. Hursomhelst var det nåt som gjorde att jag inte kunde sluta pillret här hemma.

När jag hämtade paket hos ombudet la jag ögonen på så jättesöta födelsedagskort. Eftersom vi redan hade ramarna hemma så fick jag idén att rama in dem. Det blev jättebra och dottern blev glad när hon såg dem 🙂

Fönsterbänken i sovrummet har jag längtat efter! Märkligt nog så fanns här ingen men eftersom det blev över efter renoveringen i vardagsrummet/matsalen så tjuvade jag därifrån. Vårt sovrum är orenoverat och därför ”passar” en gammal schleten fönsterbänk alldeles utmärkt.

Toan har fått sig en hylla. En kökshylla i förra huset, en sovrumshylla här och nu i badrummet. Bra hylla från IKEA som med sina krokar passar perfekt där.

Ljusringen kommer från min prenumeration på Allt i hemmet. Jag har längtat och väntat så på den! Var lite smått irriterad för att den aldrig kom. Men sen kom jag på att jag missat betala. Haha, jaja bättre sent än aldrig :p

Godnatt! Imorgon tänker jag absolut inte göra lika mycket för imorgon är äldre dottern hemma från förskolan. Dit går all energi. Men söt är hon 😀

Vältra sig i samvetet…

Efter en helg hos mamma har jag äntligen haft en dag då energinivåerna känts ordentligt fyllda. Sjukt produktiv dag som avslutades med att jag målade naglarna. Förstå chocken! När hade jag energi till det sist? Frågan är nu hur jag ska förhålla mig… Hur anpassar man sin energinivå? Alltså den energi man använder? Det här med att vila när det finns saker att göra och man har energi, det är jättesvårt! Jag ska bara, liksom 🙂

Hur tänker ni? Vill komma ihåg en video där hon pratar om prioriteringar och om att barnen inte kommer komma ihåg om det var städat, men de kommer ihåg och mår bra av en glad, balanserad mamma. Det var en fri tolkning av det. Jag minns inte exakt. Men hur gör man det där egentligen? För gör man det inte då, ska det ju göras sen? Och då har man kanske inte möjlighet? Och så ska man vältra sig i det där samvetet…

DIY!

Jag fascineras så av alla extremt pyssliga och kreativa människor som gör de mest fantastiska saker. Det är allt från små isdekorationer med ballonger till fantastiska barnrum som mina döttrar skulle dö för. Jag vill också! Det längsta jag har kommit är att sätta dekorplast i vår trapp. Men det är jag faktiskt nöjd med må jag säga. Är det nånting som håller hjärnverksamheten uppe när man går hemma så är det nog att se saker man gjort själv. Faktiskt. Förutom det kommer jag än så länge inte längre än rulltårtebakelser och att klippa av en konstgjord växt så jag fick mig en sån växtkrans i fönstret :p.

I bebisbubblan

”Påsar under ögonen, motionsbrist, läckande bröst, ostädat hus, otvättade kläder, oduschad, kan varken laga mat eller äta den.. Ja såhär sitter jag mestadels fast. I soffan. Men ärligt talat, gud vad hon luktar gott. Och hennes andning/snarkning när hon sover är gudomlig. Hon är perfekt och jag njuter. Jag kissar snart på mig. Men jag njuter.”

Ja livet ter sig ganska lika som för två år sedan. Älskar barnen och livet med dem. Men jag känner oxå att det är skönt att vi alla ska gå vidare från det här. Jag kan gå tillbaka till att få stimulera min hjärna med jobb och att bebisbubblan är nåt som vi alla lämnar. För gott. Haha, oj det låter kanske hårt. Men barnafödandet är klart och med de barn som finns följer nya tider. Det är ren magi att få följa ett barn genom livet ❤️ Att ta del av deras tankar, guida dem, upptäcka tillsammans. Slitsamt också, men ett fantastiskt kärt besvär .

Första inlägget

Det här blir första blogginlägget som jag skrivit på ett tag. Mellan blöjbyten, husrenoveringar och amningssittningar så kan jag avvara 5 minuter lite nu och då. Men då knackar såklart JohnBlund på dörren och kräver sitt.

Just nu spenderar vi dagar och nätter hos mormor. Det innebär en massa lek för somliga och möjlighet att slappna av för andra (dvs lek för mormor och vila för mig 😇).