Borde jag veta vad jag ska säga?

Jag känner en stark press ibland. Precis när tunga saker händer. För andra. För vänner. För kollegor. För familj. Att veta vad jag ska säga. Eftersom jag varit där de är. Eller förmodligen på en än värre plats. Om man nu ska värdera sorg och tragedi. Troligen ska man inte det. Men ändå. Jag vetFortsätt läsa ”Borde jag veta vad jag ska säga?”

En tid av vackra hus, men brustna hem.

Vår tids paradox är att vi har högre byggnader, men lägre tålamod. Bredare motorvägar, men smalare synvinklar. Vi slösar mycket, men har kvar lite. Vi köper mer, men njuter mindre av det. Vi har större hus, men mindre familjer. Mer bekvämligheter, men mindre tid. Vi har större klasskillnader, men mindre sunt förnuft. Mer kunskap, menFortsätt läsa ”En tid av vackra hus, men brustna hem.”

Mitt smärtsamma har blivit någons ljus.

Jag vet inte om det är för att jag inte skrivit här, som jag inte märkt att människor faktiskt läser min blogg. Men nu när jag börjat gå in igen, märker jag att mailen igen kommer. Mailen med historier från er som varit med om samma. Mailen från er som varit med om liknande. MailenFortsätt läsa ”Mitt smärtsamma har blivit någons ljus.”

Vad du ska göra, när du inte vet vad du ska göra.

Min son dog på min födelsedag. Den 2 februari 2018. Vår räddning var alla månader av support från familj och vänner. Oundvikligt försvann några, möjligtvis obekväma med situationen eller osäkra på vad de skulle säga eller hjälpa till med. Men vi har också fått nya och starkare relationer till människor som tog initiativ, var därFortsätt läsa ”Vad du ska göra, när du inte vet vad du ska göra.”

Att ge någon rätten till sin sorg.

Idag blev jag så medveten om hur lite kan göra mycket. Vi fick besök idag. En hel familj en ny bekantskap hälsade på oss och valparna. Flickan i familjen stannade kvar och fortsatte leka med Amira. Amira var i extas! Mamman i familjen ställde en fråga. Om Hampus. Om hur längesen det var. Jag trorFortsätt läsa ”Att ge någon rätten till sin sorg.”