En tid av vackra hus, men brustna hem.

Vår tids paradox är att vi har högre byggnader, men lägre tålamod. Bredare motorvägar, men smalare synvinklar. Vi slösar mycket, men har kvar lite. Vi köper mer, men njuter mindre av det. Vi har större hus, men mindre familjer. Mer bekvämligheter, men mindre tid. Vi har större klasskillnader, men mindre sunt förnuft. Mer kunskap, menFortsätt läsa ”En tid av vackra hus, men brustna hem.”

Sådär som Ida Backlund.

Jag märker att många av mina inlägg handlar om de kraftiga svängarna. Men nånstans lär jag känna mig själv nu. Också. Det blir som en bearbetning av tiden som är. Den Maja som fanns förr. Hon minns jag knappt. Jag försöker plantera blommor. Sådär som Ida Backlund. Men det är svårt att få dem attFortsätt läsa ”Sådär som Ida Backlund.”

I den där vanligheten.

Haha. Så känns det. Så nervös har jag varit för att fira jul. För gråten på julafton. För saknaden. För att se glädjen och känna stinget. Det där hemska hugget. Av sorg. Men ändå längtat för barnens skull. Amiras i alla fall som längtar så till julafton. Och alla julklapparna. Och helt plötsligt skrattar livetFortsätt läsa ”I den där vanligheten.”

Tuff kärlek.

”Du bär fröet till nått stort inom dig, men du måste ta rodret och lägga ut din egen kurs, och hålla den hur det än stormar. När den dagen kommer då dina segel ska synas i sömmarna och du ska visa vad du går för, då hoppas jag att jag är där och får solaFortsätt läsa ”Tuff kärlek.”

Hampus talade med ögonen.

Hampus har en egen insamlingsbössa. För Musikhjälpen. Ser honom precis framför mig. Precis så stolt som när han tagit de där bilderna. Han hade precis klippt av sitt hår till förmån för sjuka barn. För de som behövde det mer än han. Många reagerade på fotona. Därav jag. Såg dem först på Facebook. Frisörsalongen hadeFortsätt läsa ”Hampus talade med ögonen.”

Jag ser ett ljus, men når det inte.

Det är en försvarsmekanism tror jag. Att rymma in i kreativitet. När jag mår sämre gör jag så. Då verkar det som att motivationen styr mig. En chef sa det till mig en gång. Men egentligen mår jag då ganska dåligt. Och flyr in i den plats i min hjärna där ett ljus brinner. SåFortsätt läsa ”Jag ser ett ljus, men når det inte.”

Drömmar tar en framåt.

Eftersom det är full renovering hemma hos oss så är inredningen ganska eftersatt. Jag minns att jag någon vecka efter att Hampus dött valde att köpa nya soffkuddar. Något som jag längtat efter. Innan allt det här. Det blev på något vis ett tecken på att Hampus hade haft rätt. Det här han sa omFortsätt läsa ”Drömmar tar en framåt.”

Drömmar.

Det låter nog märkligt. Jag tycker det i alla fall. Att jag drömmer. Inte sådär på nätterna, utan drömmer om livet. Mål för framtiden. Kanske intellektualiserar jag? Sorgen alltså. För när jag tänker efter så verkar det vanligt. En nära anhörig dör, så man avslutar en dålig relation. Som exempel. Man omvärderar livet. Jag harFortsätt läsa ”Drömmar.”