När slår sorgen till.

Nu har det verkligen varit mycket på jobbet ett tag! Den 14 maj går en digital festival av stapeln. En festival med B.baby, Jeano, Jelassi och Cherrie samt mängder av lokala förmågor. Det ska bli superkul, men har varit mycket att förbereda. Och är inte klart ännu! Men som vanligt när det blir för mycketFortsätt läsa ”När slår sorgen till.”

En tid av vackra hus, men brustna hem.

Vår tids paradox är att vi har högre byggnader, men lägre tålamod. Bredare motorvägar, men smalare synvinklar. Vi slösar mycket, men har kvar lite. Vi köper mer, men njuter mindre av det. Vi har större hus, men mindre familjer. Mer bekvämligheter, men mindre tid. Vi har större klasskillnader, men mindre sunt förnuft. Mer kunskap, menFortsätt läsa ”En tid av vackra hus, men brustna hem.”

Mitt smärtsamma har blivit någons ljus.

Jag vet inte om det är för att jag inte skrivit här, som jag inte märkt att människor faktiskt läser min blogg. Men nu när jag börjat gå in igen, märker jag att mailen igen kommer. Mailen med historier från er som varit med om samma. Mailen från er som varit med om liknande. MailenFortsätt läsa ”Mitt smärtsamma har blivit någons ljus.”

Så jag låter mig falla.

Det var längesen jag skrev här. Det känns ju märkligt eftersom jag trodde det skulle gå åt andra hållet. Att jag skrev mer. Kanske har jag inte behövt det på samma sätt. När ekorrhjulet åter började snurra snabbt. Årsdag nummer 3. Det är vad den här dagen betyder. För den här dagen känns inte längreFortsätt läsa ”Så jag låter mig falla.”

Jag gråter hellre, än att låtsas som att han inte funnits.

Nu kommer snart årsdagen av hans död. Och min födelsedag. Det är en så surrealistisk blandning av två oförenliga saker. Ska jag fira min födelsedag eller sörja hans död? Och hur gör man båda samtidigt? Och jag vet, att det också blir svårt för många av er som känner mig och/eller följer mig här. PåFortsätt läsa ”Jag gråter hellre, än att låtsas som att han inte funnits.”

Fårens barn heter kallingar.

Wow. Eller buhu. Nu är barnen lämnade på förskolan för första gången sedan jag fick semester i början av juni. Amira var som en ko på vårens första grönbete. Det var väntat. Maryam satte sig i sandlådan efter att krampaktigt ha hållit mitt pekfinger i sin hand. Där observerade hon på andra barnen, medan honFortsätt läsa ”Fårens barn heter kallingar.”

Saknaden är parallell.

Nu har pappa åkt till Norsjö. Jag trodde att pappas närvaro skulle vara dunder för min diet. Jag tänkte i mitt inre att jag skulle ta nästa steg. Lchf, fasta PLUS lägga till motionen med pappa. Inget kunde varit mer fel. Jag blev lat och började fuska med maten, så det blev noll och ingetFortsätt läsa ”Saknaden är parallell.”

Göra döden värdefull.

Kanske ni kan hjälpa mig? Hur når man fram till alla som behöver? Så många har redan haft hjälp av mina ord. Det har de sagt. Men jag blir ändå ledsen. Journalister verkar gärna vilja prata om döden. Sånt säljer. Det upprörande svarta. Pang bom, sorgligt, klart. Men få verkar vilja närma sig det andra.Fortsätt läsa ”Göra döden värdefull.”