Det finns en människa inuti.

Jag ser en människa inuti mig. Hon är mamma. Hon syns alltjämt. Hon har tappat det. Av sorg. Hon är rödgråten. Hennes hår är långt. Svart. Hon har en klänning. Sönderriven av väder och vind. Jag ser hur stormen i regnet får den att fladdra. Det rinner tårar ned för hennes kind. De är svartaFortsätt läsa ”Det finns en människa inuti.”

Jag ser ett ljus, men når det inte.

Det är en försvarsmekanism tror jag. Att rymma in i kreativitet. När jag mår sämre gör jag så. Då verkar det som att motivationen styr mig. En chef sa det till mig en gång. Men egentligen mår jag då ganska dåligt. Och flyr in i den plats i min hjärna där ett ljus brinner. SåFortsätt läsa ”Jag ser ett ljus, men når det inte.”

Även bra dagar är svårare än du kan förstå.

Att förlora ett barn är en förlust som ingen annan. Den missförstås ofta av många. För även de bra dagarna är svårare än du kan föreställa dig. Kärleken dör inte. Jag vill säga eller höra hans namn precis lika ofta som du vill höra dina levande barns. Jag vill prata om min döda son likaFortsätt läsa ”Även bra dagar är svårare än du kan förstå.”