Att leva med klumpen i halsen.

Ibland sätter jag mig för att läsa gamla blogginlägg. Jag vet inte om det är klokt eller inte. Men jag har inte vara skrivit för andra utan också för mig själv. Ibland blir jag förvånad för jag minns inte själv. Inga detaljer kring hur jag faktiskt mådde. Förutom att allt var kaos. Jag minns inteFortsätt läsa ”Att leva med klumpen i halsen.”

Helgens projekt!

Vi har nu kommit till den fas som är allra roligast. Att se hur rummet verkligen förvandlas när det får färg eller tapet. Sambon är precis just nu iväg för att köpa färg och material så vi kan börja under helgen. Nu är dags! Men då kommer ju alltid det som är allra svårast. AttFortsätt läsa ”Helgens projekt!”

Som en Fågel Fenix.

Jag möter många människor, framförallt ungdomar, i mitt jobb. De tycks tro att livet här alltid är lätt. Som att genom man fötts här så har man automatiskt ett frikort till det glassiga livet. Och kanske de har rätt. I jämförelse har jag kanske ett glassigt liv. Trots att jag förlorat en bit av minFortsätt läsa ”Som en Fågel Fenix.”

Ensam socka sökes…?

Godmorgon! Jag sitter och väntar på att få dricka mitt kaffe. Om ca 20 minuter är fastan över för denna gång (skrevs alltså imorse). Jag har blivit så mycket piggare. Och ni vet väl hur jag ALLTID brukade somna med Amira förut. Det händer nästan aldrig längre. Förutom igår. Efter 1,5 timmes promenad blev läggningenFortsätt läsa ”Ensam socka sökes…?”

Att vara den som väljer livet.

På många av mina inlägg så väljer jag att skriva in etiketter. Små ord som beskriver vad inlägget handlar om. Jag har märkt att jag på de flesta skriver in ”att välja livet”, ”livsval”, ”välja framtid” och så vidare. Även om inlägget handlar om LCHF, renovering eller nåt annat random. För det är ju så.Fortsätt läsa ”Att vara den som väljer livet.”

Mammalivet med en tagg och en törn.

Idag har varit en så härlig dag! Faktiskt. Ihsan har jobbat och det brukar vara tungt. Jag har fortfarande inte vant mig vid att ha två små liv. Men idag har allt flutit på. Jag har till och med lyckats storhandla med dem utan att nån tappade humöret. Heja! Valprummet har städats. Äntligen är alltFortsätt läsa ”Mammalivet med en tagg och en törn.”

Här är livet som förut.

Semestern har börjat för oss och livet känns faktiskt ganska som vanligt. Sådär som förut. Hampus känns nära här och med allt liv i hans bilder så kan jag omöjligt få in att han är död. Inte ens när jag skriver ordet så känns det som en sanning. Som att han fortfarande är hos sinFortsätt läsa ”Här är livet som förut.”

Valparna och kontraster.

Våra valpar har kommit. Hur söta som helst! Till och med en kattmänniska kan se det. En sån som jag alltså. Valparna har tagit över Amiras existens. Hon leker och lever valpar nu. Hennes största gosedjur är mamma och alla andra nallar är valparna. Ja, för så många valpar blev det. 12 st gosiga. MångaFortsätt läsa ”Valparna och kontraster.”

Att ta hand om en gravsten.

Ikväll var jag till graven igen. Jag liksom nästan sprang dit. Inombords nästan förväntansfull. Pirrig. Jag kom på mig själv att tänka att det kändes som att han skulle vara där. Min lilla pojke. Det som fanns där var en gravsten täckt med snö. Jag försökte skotta mig fram eftersom gången dit var full medFortsätt läsa ”Att ta hand om en gravsten.”

Att ta tillvara på varann, såhär efteråt.

Jag vill dela ett meddelande jag fått faktiskt från mediet som jag gick till. Man får tro eller inte tro på just det mediala men det hon skrev gick rätt in: ”Jag bär även med mig en känsla sen vårt möte. Kanske att du känner att du inte tog tillvara tiden med Hampus? Men detFortsätt läsa ”Att ta tillvara på varann, såhär efteråt.”