En tid av vackra hus, men brustna hem.

Vår tids paradox är att vi har högre byggnader, men lägre tålamod. Bredare motorvägar, men smalare synvinklar. Vi slösar mycket, men har kvar lite. Vi köper mer, men njuter mindre av det. Vi har större hus, men mindre familjer. Mer bekvämligheter, men mindre tid. Vi har större klasskillnader, men mindre sunt förnuft. Mer kunskap, menFortsätt läsa ”En tid av vackra hus, men brustna hem.”

Sådär som Ida Backlund.

Jag märker att många av mina inlägg handlar om de kraftiga svängarna. Men nånstans lär jag känna mig själv nu. Också. Det blir som en bearbetning av tiden som är. Den Maja som fanns förr. Hon minns jag knappt. Jag försöker plantera blommor. Sådär som Ida Backlund. Men det är svårt att få dem attFortsätt läsa ”Sådär som Ida Backlund.”

Drömmar tar en framåt.

Eftersom det är full renovering hemma hos oss så är inredningen ganska eftersatt. Jag minns att jag någon vecka efter att Hampus dött valde att köpa nya soffkuddar. Något som jag längtat efter. Innan allt det här. Det blev på något vis ett tecken på att Hampus hade haft rätt. Det här han sa omFortsätt läsa ”Drömmar tar en framåt.”