Att fira morsdag och aldrig kunna lägga pusslet.

Det värsta med att ha förlorat sitt barn är att man alltid har förlorat sitt barn. Pusslet går aldrig mer att lägga. Motivet går aldrig göra helt igen. Det går inte ta en annan pusselbit. Men hela tiden kommer det dagar som påminner en om att motivet borde vara det. Helt alltså. I går varFortsätt läsa ”Att fira morsdag och aldrig kunna lägga pusslet.”

Att leva med klumpen i halsen.

Ibland sätter jag mig för att läsa gamla blogginlägg. Jag vet inte om det är klokt eller inte. Men jag har inte vara skrivit för andra utan också för mig själv. Ibland blir jag förvånad för jag minns inte själv. Inga detaljer kring hur jag faktiskt mådde. Förutom att allt var kaos. Jag minns inteFortsätt läsa ”Att leva med klumpen i halsen.”

Så jag låter mig falla.

Det var längesen jag skrev här. Det känns ju märkligt eftersom jag trodde det skulle gå åt andra hållet. Att jag skrev mer. Kanske har jag inte behövt det på samma sätt. När ekorrhjulet åter började snurra snabbt. Årsdag nummer 3. Det är vad den här dagen betyder. För den här dagen känns inte längreFortsätt läsa ”Så jag låter mig falla.”

Överbeskyddande och i dansk tidning.

Kommer ni ihåg för länge sedan när jag började fundera på att vara med i media med den här historian? Att den här historian är som min bebis. Och jag känner mig överbeskyddande kring den, som att den ska ligga säkert i sin vagga och inget får gå fel? Igår, med posten, kom det enFortsätt läsa ”Överbeskyddande och i dansk tidning.”