Att fira morsdag och aldrig kunna lägga pusslet.

Det värsta med att ha förlorat sitt barn är att man alltid har förlorat sitt barn. Pusslet går aldrig mer att lägga. Motivet går aldrig göra helt igen. Det går inte ta en annan pusselbit. Men hela tiden kommer det dagar som påminner en om att motivet borde vara det. Helt alltså. I går varFortsätt läsa ”Att fira morsdag och aldrig kunna lägga pusslet.”

Att leva med klumpen i halsen.

Ibland sätter jag mig för att läsa gamla blogginlägg. Jag vet inte om det är klokt eller inte. Men jag har inte vara skrivit för andra utan också för mig själv. Ibland blir jag förvånad för jag minns inte själv. Inga detaljer kring hur jag faktiskt mådde. Förutom att allt var kaos. Jag minns inteFortsätt läsa ”Att leva med klumpen i halsen.”

Borde jag veta vad jag ska säga?

Jag känner en stark press ibland. Precis när tunga saker händer. För andra. För vänner. För kollegor. För familj. Att veta vad jag ska säga. Eftersom jag varit där de är. Eller förmodligen på en än värre plats. Om man nu ska värdera sorg och tragedi. Troligen ska man inte det. Men ändå. Jag vetFortsätt läsa ”Borde jag veta vad jag ska säga?”

”Tryggare kan ingen vara…

än Guds lilla barnaskara.” Jag undrar vad de egentligen menar med den texten. Jag minns hur vi valde bort den psalmen till begravningen för att vi kände att det var så fel. Som en förfärlig lögn. Vår son hade inte varit trygg trots att han ingick i Guds barnaskara. Inte det minsta. Men det ärFortsätt läsa ””Tryggare kan ingen vara…”

Vad du ska göra, när du inte vet vad du ska göra.

Min son dog på min födelsedag. Den 2 februari 2018. Vår räddning var alla månader av support från familj och vänner. Oundvikligt försvann några, möjligtvis obekväma med situationen eller osäkra på vad de skulle säga eller hjälpa till med. Men vi har också fått nya och starkare relationer till människor som tog initiativ, var därFortsätt läsa ”Vad du ska göra, när du inte vet vad du ska göra.”

Din storebror älskar dig.

-”Jag ska åka till himlen, mamma.” Amira har börjat med den nya leken. Att åka till himlen. Hon gjorde det ibland förut också men nu har det blivit oftare. -”Men Amira, jag kommer sakna dig så mycket.” -”Mamma, du behöver inte vara så ledsen, jag kommer tillbaka.” -”Vad ska du göra där då?” -”Jag måsteFortsätt läsa ”Din storebror älskar dig.”

Att ge någon rätten till sin sorg.

Idag blev jag så medveten om hur lite kan göra mycket. Vi fick besök idag. En hel familj en ny bekantskap hälsade på oss och valparna. Flickan i familjen stannade kvar och fortsatte leka med Amira. Amira var i extas! Mamman i familjen ställde en fråga. Om Hampus. Om hur längesen det var. Jag trorFortsätt läsa ”Att ge någon rätten till sin sorg.”

Jag ser ett ljus, men når det inte.

Det är en försvarsmekanism tror jag. Att rymma in i kreativitet. När jag mår sämre gör jag så. Då verkar det som att motivationen styr mig. En chef sa det till mig en gång. Men egentligen mår jag då ganska dåligt. Och flyr in i den plats i min hjärna där ett ljus brinner. SåFortsätt läsa ”Jag ser ett ljus, men når det inte.”

Sofias änglar.

Jag önskar att Sofias änglar fanns. Utanför TV. Jag är så förbaskat trött på vårt hus. Vi är båda två. Förut var vi så glada och peppade. På att fixa och dona. Renovera. Nu känns allt bara så jobbigt. Och varje gång vi ser något oklart. Så känns det ännu mer jobbigt. Jag drömmer omFortsätt läsa ”Sofias änglar.”