När slår sorgen till.

Nu har det verkligen varit mycket på jobbet ett tag! Den 14 maj går en digital festival av stapeln. En festival med B.baby, Jeano, Jelassi och Cherrie samt mängder av lokala förmågor. Det ska bli superkul, men har varit mycket att förbereda. Och är inte klart ännu! Men som vanligt när det blir för mycketFortsätt läsa ”När slår sorgen till.”

Rädslan är inte duktig på att lyssna.

Nu sitter tapeterna uppe på flickornas sovrumsvägg. Genom det där fönstret syntes förut en stor tv. Och ditt Xbox One. Därinne levde du. Där innanför dog du. Jag undrar ju såklart ofta hur livet hade sett ut nu. Om du hade levt så hade vi skyndsamt fått prioritera källaren där ditt sovrum skulle bli. DetFortsätt läsa ”Rädslan är inte duktig på att lyssna.”

Jag gråter hellre, än att låtsas som att han inte funnits.

Nu kommer snart årsdagen av hans död. Och min födelsedag. Det är en så surrealistisk blandning av två oförenliga saker. Ska jag fira min födelsedag eller sörja hans död? Och hur gör man båda samtidigt? Och jag vet, att det också blir svårt för många av er som känner mig och/eller följer mig här. PåFortsätt läsa ”Jag gråter hellre, än att låtsas som att han inte funnits.”

Överbeskyddande och i dansk tidning.

Kommer ni ihåg för länge sedan när jag började fundera på att vara med i media med den här historian? Att den här historian är som min bebis. Och jag känner mig överbeskyddande kring den, som att den ska ligga säkert i sin vagga och inget får gå fel? Igår, med posten, kom det enFortsätt läsa ”Överbeskyddande och i dansk tidning.”

”Tryggare kan ingen vara…

än Guds lilla barnaskara.” Jag undrar vad de egentligen menar med den texten. Jag minns hur vi valde bort den psalmen till begravningen för att vi kände att det var så fel. Som en förfärlig lögn. Vår son hade inte varit trygg trots att han ingick i Guds barnaskara. Inte det minsta. Men det ärFortsätt läsa ””Tryggare kan ingen vara…”

Ur askan.

Som en Fågel Fenix ur askan, så växte Fru Mammamage fram. Får man kalla sin sons död för aska? Rent bildligt hade ju varit om han kremerats. Usch. Jag kan inte ens föreställa mig att välja det. Att ens barn ska brinna. I sjukhuset, i sista vilan och även i kistan, så var det juFortsätt läsa ”Ur askan.”

Som en Fågel Fenix.

Jag möter många människor, framförallt ungdomar, i mitt jobb. De tycks tro att livet här alltid är lätt. Som att genom man fötts här så har man automatiskt ett frikort till det glassiga livet. Och kanske de har rätt. I jämförelse har jag kanske ett glassigt liv. Trots att jag förlorat en bit av minFortsätt läsa ”Som en Fågel Fenix.”

Sorgen är den mest kraftfulla länken.

Är det konstigt att skriva om jul redan nu? Men jag tänker på den redan nu. Oroar mig för den. Oroar mig för klumpen i magen och trycket i bröstet. Jul har alltid varit en av mina favorit-högtider. Sångerna, prydnaderna, den magiska känslan. Men sen dog Hampus. Vid nyår det året hade jag önskat migFortsätt läsa ”Sorgen är den mest kraftfulla länken.”

Saknaden är parallell.

Nu har pappa åkt till Norsjö. Jag trodde att pappas närvaro skulle vara dunder för min diet. Jag tänkte i mitt inre att jag skulle ta nästa steg. Lchf, fasta PLUS lägga till motionen med pappa. Inget kunde varit mer fel. Jag blev lat och började fuska med maten, så det blev noll och ingetFortsätt läsa ”Saknaden är parallell.”

Vad du ska göra, när du inte vet vad du ska göra.

Min son dog på min födelsedag. Den 2 februari 2018. Vår räddning var alla månader av support från familj och vänner. Oundvikligt försvann några, möjligtvis obekväma med situationen eller osäkra på vad de skulle säga eller hjälpa till med. Men vi har också fått nya och starkare relationer till människor som tog initiativ, var därFortsätt läsa ”Vad du ska göra, när du inte vet vad du ska göra.”