Att leva med klumpen i halsen.

Ibland sätter jag mig för att läsa gamla blogginlägg. Jag vet inte om det är klokt eller inte. Men jag har inte vara skrivit för andra utan också för mig själv. Ibland blir jag förvånad för jag minns inte själv. Inga detaljer kring hur jag faktiskt mådde. Förutom att allt var kaos. Jag minns inteFortsätt läsa ”Att leva med klumpen i halsen.”

När slår sorgen till.

Nu har det verkligen varit mycket på jobbet ett tag! Den 14 maj går en digital festival av stapeln. En festival med B.baby, Jeano, Jelassi och Cherrie samt mängder av lokala förmågor. Det ska bli superkul, men har varit mycket att förbereda. Och är inte klart ännu! Men som vanligt när det blir för mycketFortsätt läsa ”När slår sorgen till.”

Sälja till förmån för barnen..

Jag vill sälja mer produkter. Som kalendern. Till förmån för barns rätt till trygg skolgång. Precis nära mig geografiskt sett så har en ungdom tagit självmord. Precis alldeles nu. Så hemskt. Och jag lider med föräldrarna. Den jävla hemska tiden de går igenom nu. Fasansfullt. Jag önskar att alla läste min blogg. Inte som enFortsätt läsa ”Sälja till förmån för barnen..”

Det finns en människa inuti.

Jag ser en människa inuti mig. Hon är mamma. Hon syns alltjämt. Hon har tappat det. Av sorg. Hon är rödgråten. Hennes hår är långt. Svart. Hon har en klänning. Sönderriven av väder och vind. Jag ser hur stormen i regnet får den att fladdra. Det rinner tårar ned för hennes kind. De är svartaFortsätt läsa ”Det finns en människa inuti.”

I den där vanligheten.

Haha. Så känns det. Så nervös har jag varit för att fira jul. För gråten på julafton. För saknaden. För att se glädjen och känna stinget. Det där hemska hugget. Av sorg. Men ändå längtat för barnens skull. Amiras i alla fall som längtar så till julafton. Och alla julklapparna. Och helt plötsligt skrattar livetFortsätt läsa ”I den där vanligheten.”

Den fasansfulla natten, del 1; före ambulansen.

Det var 1 februari. Hampus skulle egentligen vara hos pappa. Vi frågade om han fick stanna. Det var ju min födelsedag dagen efter. Han var hemma från skolan. Han hade sin hemska hosta. Jag hade hög feber. Min mamma hade kommit. Som stöd. Ihsan lagade mat. Det var supergott minns jag. Hampus ställde påminnelse påFortsätt läsa ”Den fasansfulla natten, del 1; före ambulansen.”

Aldrig långt borta.

Igår kväll kom den igen. Paniken. Den svarta. Fasansfulla. Paniken. Den som sveper med en. Och förvandlar hela ens värld och existens till ett dystert hål. Flickorna är fantastiska på att bryta det. Hålla fast mig i nuet. Ihsan också. Egentligen allt som händer runt mig. Minsta lilla sms som sysselsätter hjärnan. Igår var enFortsätt läsa ”Aldrig långt borta.”