Helgen som var – och den som kommer!

Wow. Helgen var verkligen fantastisk. Ihsan jobbade mestadels och det var ju synd. Men förutom det så var vi alla på bra humör. Vi gjorde mycket och solen lyste. Vi hann träffa potentiella valpköpare också. De bjöd hem oss på kaffe och glass för att få träffa vår tik. Det där var förra helgen. JagFortsätt läsa ”Helgen som var – och den som kommer!”

Att leva med klumpen i halsen.

Ibland sätter jag mig för att läsa gamla blogginlägg. Jag vet inte om det är klokt eller inte. Men jag har inte vara skrivit för andra utan också för mig själv. Ibland blir jag förvånad för jag minns inte själv. Inga detaljer kring hur jag faktiskt mådde. Förutom att allt var kaos. Jag minns inteFortsätt läsa ”Att leva med klumpen i halsen.”

När slår sorgen till.

Nu har det verkligen varit mycket på jobbet ett tag! Den 14 maj går en digital festival av stapeln. En festival med B.baby, Jeano, Jelassi och Cherrie samt mängder av lokala förmågor. Det ska bli superkul, men har varit mycket att förbereda. Och är inte klart ännu! Men som vanligt när det blir för mycketFortsätt läsa ”När slår sorgen till.”

En tid av vackra hus, men brustna hem.

Vår tids paradox är att vi har högre byggnader, men lägre tålamod. Bredare motorvägar, men smalare synvinklar. Vi slösar mycket, men har kvar lite. Vi köper mer, men njuter mindre av det. Vi har större hus, men mindre familjer. Mer bekvämligheter, men mindre tid. Vi har större klasskillnader, men mindre sunt förnuft. Mer kunskap, menFortsätt läsa ”En tid av vackra hus, men brustna hem.”

Mitt smärtsamma har blivit någons ljus.

Jag vet inte om det är för att jag inte skrivit här, som jag inte märkt att människor faktiskt läser min blogg. Men nu när jag börjat gå in igen, märker jag att mailen igen kommer. Mailen med historier från er som varit med om samma. Mailen från er som varit med om liknande. MailenFortsätt läsa ”Mitt smärtsamma har blivit någons ljus.”

Helgens projekt!

Vi har nu kommit till den fas som är allra roligast. Att se hur rummet verkligen förvandlas när det får färg eller tapet. Sambon är precis just nu iväg för att köpa färg och material så vi kan börja under helgen. Nu är dags! Men då kommer ju alltid det som är allra svårast. AttFortsätt läsa ”Helgens projekt!”

Att få möjlighet att deppa över det lilla.

Man tror kanske att årsdagen är en jobbig dag. Det hör man faktiskt ganska ofta. Även från människor som tror sig veta hur man ska vara ett stöd. ”Uppmärksamma årsdagen” och kom ihåg den som avlidit. Och årsdagen är ju en stor grej. Fast ändå blir det lite fel, när alla andra dagar glöms bort.Fortsätt läsa ”Att få möjlighet att deppa över det lilla.”

Att leva med djupet.

Jag fick ett mail igår. Hen verkade ha läst ett tag, men först nu gett sig till känna. Jag kan förstå det. Det är lätt att skapa kontakt med andra föräldrar som mist sitt/sina barn, men det är inte alltid man vill. Jag kände i alla fall så. Bara för att jag helt plötsligt ingickFortsätt läsa ”Att leva med djupet.”

Som en Fågel Fenix.

Jag möter många människor, framförallt ungdomar, i mitt jobb. De tycks tro att livet här alltid är lätt. Som att genom man fötts här så har man automatiskt ett frikort till det glassiga livet. Och kanske de har rätt. I jämförelse har jag kanske ett glassigt liv. Trots att jag förlorat en bit av minFortsätt läsa ”Som en Fågel Fenix.”

Fårens barn heter kallingar.

Wow. Eller buhu. Nu är barnen lämnade på förskolan för första gången sedan jag fick semester i början av juni. Amira var som en ko på vårens första grönbete. Det var väntat. Maryam satte sig i sandlådan efter att krampaktigt ha hållit mitt pekfinger i sin hand. Där observerade hon på andra barnen, medan honFortsätt läsa ”Fårens barn heter kallingar.”